Nu blottas det som legat under isen

Den här helgen har varit något. Högskoleprovet igår tog kål på mig och det var inte förrän i eftermiddags jag orkade ta mig upp från soffan och rulla bort för lite mysigt svettande med mina derby gals. Högskoleprovet får en automatiskt att börja tänka mer intensivt på framtiden och vart jag komma med mitt liv och mina studier. Vad vill jag göra? Egentligen vill jag bara skriva och resa och vara lycklig, men jag inser ju också vikten i att vara lite realistisk ändå. Som mitt liv ser ut nu, skulle jag inte kunna uppfylla de drömmarna på många år. Men drömma är en alltid tillåten att göra, så jag tänker drömma och drömma tills det inte finns något kvar att drömma om.
        Det är fint med drömmar. De är en frihet och en individualitet som, till skillnad från oerhört många saker i världen, alla kan ta del av. Alla kan drömma. Alla kan fantisera om saker och livet. Och det är så fint att det gör ont. Just nu drömmer jag nog mest om att bli klar med mitt gymnasiearbete och sedan sluta skolan, så att jag slipper det. Jag orkar verkligen inte med det mer och jag känner att när jag har sådan ångest över det, så förstår ingen. Dock är det nog en ganska allmängiltig företeelse för de med ångest, känslan av att ingen förstår en. Och det är det värsta.
        Imorgon är det måndag och sedan är det påsklov och jobb och stress och så vidare. Aldrig lugn och ro. Aldrig frid.

[bilder]